Beige yllekofta

Beige yllekofta

DET BÖRJADE MED att jag blev arg på min kjol och behövde lite distraktion från den en stund. Det fortsatte pga att jag satt och frös om dagarna på mitt lilla hemmakontor*. Och drag och nackspärr is a thing too!
(*Hemmakontor: Läs den begagnade sekretären, som jag förvisso älskar, men som jag fick offra ett symaskinsbord för att kunna trycka in i ett hörn av mitt syrum. Precis bredvid fönstret där vädringsluckan står öppen året om, för att frisk luft är behövligt!
Och jag brukade ju aldrig sitta där 8 timmar i sträck om dagarna i Pre-Plague-Time.)

Jag råkar ha lite ärvda yllerester från en vän, så jag har spetsat in mig på ett beige tyg som borde räcka och en liten bit av ett beige/brun-rutigt som skulle kunna räcka till någon liten detalj.

Alltså kostar det mig ingenting! Den bästa sortens spontanprojekt! 🙂

Så jag börjar skissa på ett mönster till en ny yllekofta. Från början skulle jag verkligen bara kopiera en gammal kofta som jag sydde för ca 13 år sen och som är så varm och gossig.
Den är rysligt enkel och jag vart så oproportionerligt nöjd med mig själv när jag lyckades hitta mönstret! (Jag var inte alltid lika noga med mina enklare mönster på den tiden.)
Så jag tittar på mönstret och tänker att jag kan forma midjan lite mer och vidga fållen lite för att bara ge en lite annan siluett på den. Och bara raka ärmar denna gången för de här är alltid ivägen.
Sen liksom urartar det lite och plötsligt håller jag på att försöka göra en modell som är kraftigt inspirerade av de där söta jackorna man ser i målningar från 1700-talet……
Och jag råkar ju ha hela Patterns of fashion-serien av Janet Arnold så…….
Here we go again!

Vecka 38

Onsdag

Plockar fram Patterns of fashion 1.

Börjar konstruera mönster till den nya koftan. Kraftigt inspirerad av dessa modeller, från denna bok.

Jag tittar huvudsakligen på den här.

Men jag använder bara livet och kjolen.

Mönster till ärmarna lånar jag från min första 1700-talsklänning.

Torsdag

Gör en prov på livet till koftan och experimenterar mig fram till ett slutgiltigt mönster.

Vecka 40

Torsdag

Slutför mönstret till kjolen och testar ärmarna. Nu är mönstret klart att köra vidare med.

Klipper ut mitt beige ylle.

Fredag

Nålar ihop delarna till livet på koftan.

Lördag

Syr ihop delarna till ryggen, ärmarna och kjolen var för sig.

Söndag

Pressar sömmarna och viker in och tråcklar ner sömsmånerna.

Och så börjar jag fälla sömsmånerna för hand.

Vecka 41

Måndag

Fäller klart sömmarna i ärmana och fortsätter på sömmarna i livet.

Onsdag

Tråcklar på kjolen på livet.

Torsdag

Provar och ändrar och tråcklar om kjolen på livet.

Fredag

Klipper ut och syr ihop infodringen till kanten runt hela koftan.

Lördag

Fäller klart sömmarna i livet och nålar på infodringen på koftan.

Vecka 42

Måndag

Syr nu slutgiltigt fast kjolen på livet men eftersom vecken i kjolen blev alldeles för tjocka för maskinen och jag bara inte kunde få dem att ligga rätt så får jag till slut sy fast vecken för hand.

Syr sedan fast infodringen. Pressar och stickar hela kanten för hand.

Tisdag

Syr ihop delarna till manschetterna och syr ihop inner och yttertyg med varandra och vänder rätt dem.

Onsdag

Provar manschetterna och tycker att de är alldeles för stora. Jag testar att ta in lite i nedan kanten och det blir faktiskt bättre.

Sprättar, klipper bort överflödet, rättar mönsterdelen och syr ihop nedankanterna igen. När jag till slut är nöjd med formen på maschetterna viker jag dem som jag vill ha dem och syr fast vecken för hand.

Jag mäter hur bred infodringen ska vara och markerar hela vägen runt.

Sedan renklipper jag innerkanten på infodringen, viker in kanten och tråcklar ner den.

Efter det gör jag en grov första inålning av ärmarna. Misstänker att jag får ringa ur ärmhålen mer.

Torsdag

Provar och trixar med ärmar och ärmhål till jag blir nöjd med passformen. Som jag misstänkte så får jag ta bort en hel del i ärmhålet.

Renklipper sömmarna och tråcklar och fäller sömsmånerna.

Fredag

Nu börjar jag bli lite stressad för jag tänker ha den här koftan med mig när jag åker till Skåne nästa helg. (Min första riktiga deadline på nästan två år!) Så detta är sista helgen jag har på mig att få den klar.

Fäller de sista sömmarna.

Syr i hakar och hyskor som knäppning mitt fram.

Lördag

Till slut är der dags för resten av det där rutiga tyget som jag vill få in någon mer stans. Detta är allt som finns kvar efter manschetterna.

Min plan är att rynka på en remsa av detta runt hela kanten på koftan.
Efter att ha mätt och räknat på det ca tusen gånger konstaterar jag att bästa sättet att få ut maximalt lång remsa av det tyg som finns kvar är att klippa det på detta hållet och sen skarva ihop alla remsorna till en lång remsa. Då får jag ihop 8m remsa till min koftkant som är ca 4m.

Sagt och gjort.
Jag börjar nåla på remsan på koftan.

Detta tar för alltid!! Men, sakta men säkert, faller det på plats. Efter ett tag tar dock nålarna slut så jag får börja sy fast remsan efter hand så att jag kan få loss nålar så jag kan nåla klart resten.

(Stressen ökar! Detta måste bli klart idag för imogon måste jag hinna korta fållen på min gula kjol, som också ska med till Skåne nästa helg!!)

Och eftersom jag inte vill ha en maskinsöm genom allting så syr jag för hand.

10 timmar senare är det slutligen klart!!!

Nu syr jag på manschetterna för hand från insidan av ärmen.

Dilemma 1: Jag tycker inte alls om resultatet…..
Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som är fel med kanten. Jag bara vet att jag inte vill ha den och jag har slösat bort eh hel dag på detta meningslösa påhitt.

Fram med sprättkniven, då.

“Lykligtvis” tar det bara ca 5min att sprätta bort allting och sen ytterligare ca 15min att pressa bort alla märken efter sömmarna.
Och vipps har detta lilla missöde aldrig hänt.

Nu är koftan klar, i all sin enkelhet.
Och nu älskar jag den!!!!

Vilken tur!!!

« Föregående loggbok | Nästa loggbok»