Lappverken

ÖR EGEN DEL gillar jag inte riktigt lapptäcken där man köpt nya tyger i en perfekt färgskala och där man kan få ut hur mycket som helst av alla tygerna. Jag tycker att det är lite fusk.

Jag föredrar att jobba på gammeldags vis, med hemmagjorda mallar och gamla tygrester och avlagda kläder. Det var ju trots allt så lapptäckena uppstod, genom att man skulle ta tillvara små tygbitar som inte räckte till något annat. Det begränsar en del möjligheter och tvingar en att tänka i lite andra banor. Det ger utrymme för färg- och mönsterkombinationer som man kanske inte annars skulle välja.

Alla lappverk som jag sytt för hand har jag gjort på gammeldags vis. Dvs. jag har tråcklat upp alla bitarna på vars sin pappersmall som har den formen och de måtten som tygbiten ska ha när den är sydd och färdig. Sen lägger man de upptråcklade tygbitarna räta mot räta, precis som vanligt, och syr ihop dem med små, täta kaststygn längs de vikta kanterna och fäster noga i båda ändar av sömmen.

När man sen har sytt på alla sidor om mallen så petar man ut den ur tyget. Det går förstås åt ganska många mallar till ett helt täcke…