Daniel & Sofia

Foto: Elaine Karlsson

 

Garderoben 2013

AG ÄR EN romantiker. Jag gillar häxor och älvor, sagor, glitter i håret på Lucia, solljuset som silas mellan kronverken i en lövskog om sommaren, ett litet torp i en skogsglänta, ett häftigt kråkslott en stormig dag och alla de andra klichéerna.

Jag lyssnar gärna på klassisk musik, irländsk folkmusik, medeltidsmusik och dylikt. Det ger inspiration till klänningar. Jag älskar klänningar, ju mer svepande de är, desto bättre. Vackra eller dramatiska eller lite annorlunda. Det ska vara så mycket vidd som möjligt i kjolarna och gärna släp. I gymnasiet myntade jag mitt motto ”tre meter är trevlig vidd, allt över det är coolt.”

Ja, det är jätteopraktiskt och, nej, man kan knappt vistas i ett vanligt rum, än mindre utföra något ”vettigt”. Men det handlar inte om vett. Har Ni någonsin svept genom en festsal i en klänning som nästan förde sig själv? Gör det!

När min syster tvekade på om hon skulle ha släp eller ej på sin brudklänning kände jag min plikt som tärna och syster att rösta för släp. Jag menar, hur många tillfällen får man att vara prinsessa?

Tyvärr får man sällan användning för den här typen av kläder. Det har förstås aldrig hindrat mig från att förverkliga åtminstone några av mina idéer. Varför jag idag har en ganska gedigen samling av mer eller mindre spektakulära ensembler.

Medeltidsevenemang är en utmärkt kanal för att leva ut sina klänningsfantasier. Då ska man ju förstås helst vara historiskt korrekt också…

Mina ”historiska” klänningar är inte absolut historiskt korrekta. Det jag gör är att jag försöker återskapa de modeller jag vill ha med hjälp av de kunskaper jag har i modern mönsterkonstruktion. Sedan använder jag de tyger och material jag känner för, har hemma eller kan få tag på beroende på ekonomin just då. Givetvis skulle jag gärna jämt sy i sammet för den maffiga effektens skull, men det flockar något infernalisk, det flyttar på sig pga. luggen och det är inte alltid så överkomligt att köpa. Det går åt ganska mycket tyg till den här typen av klänningar, är man dessutom lång som jag, går det åt ännu mer…

Det som går att sy på maskin syr jag på maskin. Jag bangar inte för handarbete, tvärtom, det är ofta det som gör skillnaden. Men att sy en hel ensemble, med helt korrekta mönster och i helt korrekta material, för hand ligger helt enkelt inte för mig.

Jag gick textilt gymnasium. Min dröm var från början att bli teatersömmerska, men så blev det aldrig. Jag har ett helt vanligt heltidsjobb som inte har ett dugg med det här att göra. Det här är min hobby. Jag gör det här på min fritid för att det är kul och för att jag älskar historiska kläder. Jag har inget eget företag och tar inte emot beställningar. Men jag visar gärna mina skapelser och delar gärna med mig av mina erfarenheter längs vägen. Därför har jag den här hemsidan.

Välkommen!